En viktig del av alla smidiga tekniker (lean, agilt och så) är att få syn på värdet. Slöserier definieras som: nedlagd möda och material som inte ökar värdet jämfört med alternativen. Man gör värdeströmskartläggningar för att se när processen tillför värde och när den inte gör det. Allt ska underordnas värdeflödet.
Men värden finns inte. Inte i sig själva. Någon måste värdera för att man ska kunna säga att något är värt. Om värden är globala och eviga eller ej, det vet vi inte (här kommer tron in), utan allt vi vet om värden är att det är människor som värderar. Värderar olika, dessutom.
Ett värdeflöde slutar alltså alltid med en människa som blir glad. Med den insikten ramlar många pusselbitar på plats. Själv brukar jag aldrig närma mig en whiteboard som workshopverktyg utan att överst i högra hörnet rita en glad människa i profil. Det hjälper oss som är i lokalen att hela tiden påminna oss om varför vi är där:
Det är alltid en människas glädje, längst ut i slutet av värdeprocessen, oavsett vad vi försöker åstakomma; som är vårt yttersta mål.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar