fredag 4 mars 2016

Smärta? Det är så kulturförändring känns!

Nästa vanliga missuppfattning om agilitet:

"Vi kan inte få agilt att fungera om vi inte först lyckas ändra kulturen!"

Intressant, hur menar du?

"Vi provade det. Vi provade att ha dagliga möten men folk ville inte komma och berätta om vad de hade gjort sedan igår. Vi bad organisationen att prioritera vad de ville att vi skulle ägna oss åt först, men de ville inte bestämma sig. De ville ha allt! Vi slutade leda teamen men de blev inte självorganiserade och produktiva.

Vi gjorde precis som i boken men det hände inte. Vi har inte rätt kultur för agilt. Vi måste först få den att ändra sig!"

Men förklarade ni varför ni skulle ha dagliga möten? Synliggjorde ni problemen som uppstår när man undviker att prioritera? Ledde ni gruppen i konkreta vägar till att bli självorganiserande och produktiva? Stödde ni förändringen med beslut? Tog ni bort gamla beteenden?

Kultur på en arbetsplats är det beteende som vi förväntar oss av oss själva och andra i vissa situationer. Den är alltid vad vi alltid har gjort. Det enda sättet att förändra den är att börja göra på ett nytt sätt, och sedan fortsätta på det nya sättet tills det nya sättet blir det sätt vi alltid har gjort på.

Det gör ont att gå emot det etablerade sättet. Det känns konstigt, det finns inget riktigt stöd för det nya, och egentligen förväntar sig folk att vi ska falla tillbaks till det gamla. Vi behöver påminna oss om varför vi gör på det nya sättet. Vi behöver lyssna på skeptikerna och om det går ta hänsyn till deras invändningar, utan att falla tillbaks. Men framförallt behöver vi fortsätta.

"Men det känns ju så fel! Är du säker på att vi inte ska ändra vår kultur först?"

Det är ju det ni gör. Att det känns fel är ett bevis på just det. Det skaver, och det är precis så en kulturförändring känns!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar